HANDLING:
-Den unga Charlie Simms familj är inte rik, men tack vare ett stipendium så får han lov att gå på internatskolan Baird gratis. Men trots det, känner han sig inte riktigt som ett med de andra eleverna.
För att ha råd med att åka hem till Oregon under jul tar han jobbet att se efter en blind gammal krigsveteran under Tacksägelse-helgen, men inser snart att Överste Slade inte är någon att ta hand om.
Innan han tillsammans med Överste Slade åker på en oväntad resa till New York ser Charlie något. Detta får rektorn att börja gnaga och innan Charlie vet ordet av står hela hans framtid på spel bara för att han inte vill tjalla.
Medan han trilskas med sina egna problem lär han allt mer känna Mr Slades annorlunda karaktär. Han är hård som en skottkula men lätt som en fjäder när det gäller kvinnor. Trots att Frank Slade hade kunnat välja och vraka av nästan alla kvinnor han stöter på så har han tyckt synd om sig själv ända sedan han blev blind och ämnar att ta livet av sig. Detta leder till en hel del konflikter och inuti Charlie ställs frågorna: "Skvallra för egen vinning eller inte?", "Låta Mr Slade dö eller inte?"...
När jag först hörde intro-musiken börja spelas i filmen "Scent of a Woman" blev jag fast. Jag minns mig själv säga "Åh, vilken fantastisk musik!" och efter det var jag hundra procent säker på att jag inte skulle bli besviken.
De där hundra procenten hade rätt, jag blev inte besviken, och nu står denna film som en utav dem bästa jag sett!
Eftersom detta är mitt första inlägg i min nya filmblogg så tänkte jag att det nog skulle passa bra att börja berätta om favoriterna, MINA favoriter. Och tro mig: Ingen film/serie/skådespelare som jag skriver om på denna blogg är dåliga! Det är i alla fall inte vad jag tänkt...
Al Pacino... Vart ska man börja? Det finns många skickliga och fantastiska skådespelare men ändå så tvivlar jag på att någon skulle kunna gjort rollen som Överstelöjtnant Frank Slade lika lysande som Al Pacino.
Många som slarvtittat igenom filmen (om ni förstår vad jag menar) hade säkert tyckt att Överste Slade var inget annat än en äckelgubbe i hans otroliga entusiasm för kvinnor och hur han inte är rädd för att prata om något som, egentligen, är det mest självklara i hela världen. Men faktum är att vilken kvinna som helst hade gillat honom för hans sett, otroliga respekt för kvinnor oavsett hur de ser ut!... och för med vilken beundran han har i sin röst när han pratar om dem.
Nu kanske ni tror att jag rent av blivit kär i honom genom mitt sett att skriva, och jag kan faktiskt rent ut säga att det är jag :-) Men inte på det sättet.
Om Robert Redford(också briljant skådespelare!) skulle spelat rollen hade det också blivit bra. (Vilket jag kan ana..) Men filmen hade utstrålat någonting annat, även fast historien var samma.
Chris O'Donnell är också helt underbar i rollen som den unge och lite vilsne Charlie Simms. Han och Al Pacino går verkligen ihop med varandra, vilket skapar ett väldigt bra samspel! Jag kan tro att de hade väldigt roligt under inspelningen.
Jag älskar även de känslor som Överste Slade har för Charlie, som i början var lite svåra att förstå sig på.
När någon pratar skit om honom bryr han sig inte för fem öre, eftersom han själv tycker sig vara misslyckad, men när någon snackar skit om Charlie verkar han kunna göra vad som helst som han inte brytt sig om att göra för någon annan tidigare.
Han går från en mobbande kvinnofantast till en riktig hjälte när han inser att han faktiskt har ett liv att leva klart, och bestämmer sig sedan för att hjälpa Charlie så att han kan få komma igång med sitt.
Killar kommer gilla den här filmen, hur mycket ni än i tonåren har kommit, för Frank Slade's hårda kommentarer och ord vilka han ändå säger i en rolig ton som förenar komedi med allvar. Hans hårda karaktär, men ändå den säkraste gentlemannen.
Tjejer kommer gilla honom för hans respekt och passion att verkligen se det som är bra i kvinnor, inte bara det man ser. Och eftersom han inte kan se- Så ser han mer! (Det lät konstigt! Men, men...) Ni kommer älska hans innersta och lite mjukare karaktär som skalas av lite i slutet utav filmen.
Jag tipsar er alla som läser detta att se den här filmen! Inte bara för att den är bra, utan också för att man lär sig mycket bra saker. Både om livet och om människor. Vissa är bra och vissa är mindre roliga, men man kan inte gå igenom livet utan att stöta på båda sorterna. Man får bara (precis som de gjorde i filmen) ta sig igenom det och tänka att man följer hjärtat hela backen upp. Tills det kommer en nedförsbacke :)
"And when it comes a choice of path... and you know which one to take- Take it! But be ready that is going to be damn hard to do it... but not to damn hard." ;-)
// Liv
foto:Liv Pierrou
6 kommentarer
Igelkotten
25 Aug 2012 18:25
Verkar vara en jättebra film! Måste se!
AL.P
25 Aug 2012 18:37
Nice! Thank you:)
Robert.R
25 Aug 2012 18:38
I agree.I couldn´t have done it any better.
M.
25 Aug 2012 19:13
Ser fram emot att få läsa om fler filmer!
Linnéa
26 Aug 2012 21:08
Fantastiskt bra skrivet!!
Fick en klar bild i huvudet av filmen, den verkar jätte bra!!
Ser också fram emot att läsa om fler filmer!! :)
Hilda
27 Aug 2012 17:13
Hej Liv! Oo så roligt att din blogg nu kommit igång så att jag kan få njuta av den! :D du skriver verkligen bra dessutom! Jag ser fram emot att få läsa om fler filmer!! Kram! :)
Kommentera