Hej allesammans!
Det var ett tag sedan jag publicerade ett inlägg här på filmbloggen. Sommaren rullar på i en otrolig värme här i Göteborg och jag försöker samla så mycket kraft som möjligt inför gymnasiet. Förra veckan var det ett par otroligt varma dagar! Det var nästan så att man inte ens kunde gå ut, i skräck för att kvävas i den gasliknande värmen. En av dessa dagar tog jag mig i alla fall ut och gick på bio. Ett mycket bra sommartips för alla är att passa på att gå på bio under varma dagar! I salongerna är det så svalt och skönt, plus att de är hyfsat tomma då de flesta (som inte är lika smarta som du själv) är ute och badar, i galen trängsel!
 
Filmen vi såg heter "Begin Again" och är regisserad av John Carney.
                                                           HANDLING:
 
I det här musikdramat får man följa två helt olika personer, Dan och Gretta. Dan Mulligan är en hårt levande talangscout som jobbar för ett skivbolag i dagens New York. Han brukade vara framgångsrik i sitt yrke och låtit uppmärksamma många stora stjärnor, bl.a Cee Lo Green, men eftersom han inte signerat en enda artist på sju års tid så blir han avskedad. Dan har en tillsammans med sin före detta fru en tonårsdotter, vid namn Violet, som han inte riktigt kan återta kontakten med i den grad det var när hon var mindre. Dan har inte bara problem med sitt jobb och sin familj utan han har även tappat hoppet om att det finns (och kommer komma) musiker med kvalitet, själ och budskap i sina låtar...
Efter det att han sackat ihop på en bar i East Village så snappar han upp musik i öronen. En musik som genast väcker hans sanna jag till liv och fångar honom totalt. Något han inte alls trodde var möjligt längre.
                            
Gretta är en engelsk låtskrivare som tillsammans med sin artist till pojkvän flyttar till en ny, lyxig lägenhet i centrala New York. Hon och Dave är otroligt lyckliga tillsammans och har varit det i hela fyra år. De delar allt med varandra, framförallt musiken. De bollar ofta låtar med varann och skriver också många tillsammans. Allting verkar bli perfekt, tills relationen plötsligt åker på en stöt och Gretta finner sig själv bo på soffan hos hennes bästa vän, Steve. Hon är otroligt nedstämd men tvingas ändå iväg av Steve till en bar i East Village, där hon motvilligt sjunger en av sina egna låtar...
Den eländige Dan erbjuder sig att producera hennes första skiva, men hur ska han göra det utan ett skivbolag? Gretta är efter ett dygn villig att påbörja sin egen karriär, men kommer pojkvännens egna framgångar också påverka den? Eller kanske rent av henne själv? Kommer Dan och Gretta kunna släppa taget om vad som varit och gå vidare?
KORT SAGT: Dessa två liv blir snart mer än bara sammanvävda genom musiken.
           
               
                                                          
 
Den här filmen är härlig! Bra historia (enkel men riktig), bra skådespelare och framförallt fantastisk musik!! <3 Andra hälften av filmen var bättre i och med att man då var lite mer inne i historien som tagit stadigare form. Keira Knightley är en (och det är inte första gången jag säger det) underbar skådespelerska och rollen som den egensinniga och duktiga Gretta passade henne som handen i handsken! Mark Ruffalo (HULKEN) är också en bra skådespelare och gjorde ett bra jobb som den viljestarke men eländige Dan. Ihop funkade de mer än okej, men de är ändå långt ifrån filmhistoriens bästa par att spela mot varann. Vilka det är som är det bästa paret får jag nog återkomma till...? Hm.
 
Den bästa karaktären var helt klart Grettas bästa vän, Steve, som spelas av den söta och roliga James Corden. Han var en guldkant i allt elände och allvar, som gav filmen en helt ny ljusvinkel. Han var toppen! På delad andraplats kommer Violet och Cee Lo Green, sedan Gretta.
Adam Lavine, från det grymma bandet Maroon-5, inledde sin skådespelarkarriär med den här filmen och jag kan uppriktigt säga att han är en bra skådis. Det var inte bara ett musiker-in-hopp för att klargöra filmens musikalitet, utan han gav verkligen båda delarna: Han spelade sin roll och sjöng sina låtar mycket bra!
Något som jag gillar väldigt mycket är att Keira Knightley, som i en intervju om filmen "The Edge of Love" berättade att sjunga inför publik var något av det läskigaste hon gjort, nu har huvudrollen i en film där hon spelar musiker och därför måste sjunga nästan hela tiden! Det är någonting som man kan ta till sig och lära av. :-)
 
     >I've actually professionally never been so frightened in my entire life."<
                                           
                                            foto från "The Edge of Love"
 
Sista anmärkningen är att titeln i den svenska översättningen "Sånger från Manhattan" skulle varit en väldigt bra originaltitel! "Begin Again" funkar, men klingar inte riktigt i takt med filmen i sig. Även fast budskapet är just det att starta om på nytt. Filmens första titel var "Can a Song Save Your Life?". Den titeln gillar jag bäst! Den är perfekt för filmens historia, karaktärerna och budskapet.
 
Helt klart en ATT SE-film nu i sommar!
Klart slut.
/ Liv
                                             
                                                   
P.S Här får ni som smakprov en av låtarna ifrån filmen. Den här älskar jag, svängig men lugn och bara rent av härlig!
 
P.P.S Vilket skådespelarpar tycker ni är det bästa att spela mot varandra?? I en eller flera filmer.
 
 
 
 
#2013, #keiraKnightley, #lycka, #musicisoursoul,

Liknande inlägg

1 kommentarer

igelkotten

11 Feb 2015 19:55

Jag håller med dig, en superbra film!!
Bäst var Ruffalo tycker jag. Men de var ett bra team som du säger. Ett annat bra par var Richard Gere och Julia Roberts.
Och för att inte glömma grabbarna, Redford och Newman:)
ps. Du skriver så inspirerande!

Svar: Ja, nu i efterhand anser jag att Ruffalo också var riktigt bra i filmen! Det är just det med filmrecensioner, man ändrar sig ofta om det man har skrivit. :) Tack för komplimangen! Betyder mycket, igelkotten!
Liv Pierrou

Kommentera

Publiceras ej